Easy breakdown

Igår bröt jag ihop. Inte pågrund av att jag håller på att sluta äta, utan för mitt jobb. Har sådan ångest över det. För tillfället sommarjobbar jag på ett sommarcafé för dementa och det är hur kul som helst. Jobbar tillsammans med en tjej som heter Hanna(en tjej som är perfekt perfekt perfekt). Lite snopet för mig...
Så igår grät jag helt frustrerat över tanken på att jag snart återvänder till mitt gamla jobb som tar all kraft ur mig. Min stackars pojkvän försökte trösta mig och förstå sig på vad som försigick, men som vanligt stängde jag ut honom och vägrade dela med mig av bördan.
Varför ska andra känna den smärtan som jag känner, dom kommer ändå aldrig riktigt veta hur det känns, för MIG!
Klockan är snart två, jag har inte ätit någonting idag fastän en bekymrad pojkvän har föreslagit frukost och lunch. Men jag ska inte, ska inte ska inte ska inte!!!
Sitter även nu deprimerad i soffan i brist på andra saker att göra. Alla andra har så mycket att göra. Alla andra är så perfekta... Jag är fast. Kan inte dra iväg någonstans, för min semester är slut och jag måste jobba ända tills skolan börjar igen där jag måste slita arslet av mig...
Livet suger


2011-07-19 @ 13:47:52 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0